Foto av Anders Wedberg
Anders Wedberg, den första professorn i teoretisk filosofi på Stockholms universitet
 

Wedbergs betydelse sträckte sig långt utöver det egna universitetet. Han kan framförallt ses som en viktig exponent för den omorientering som skedde i svensk filosofi vid mitten av 1900-talet, då en tidigare historisk inriktning successivt övergavs och ersattes av ett mera systematiskt studium av filosofiska problem. 

Wedberg var visserligen främst filosofihistoriker. Hans internationellt mest kända arbete är Plato’s Philosophy of Mathematics, som utkom 1955 och kom i en nyutgåva 1977. I Sverige blev han mest känd för sitt verk Filosofins historia, som gavs ut av Bonniers i tre delar under åren 1958-1966. De översattes till engelska och gavs ut av Oxford University Press 1982-84; på svenska föreligger de nu i en utgåva från Bokförlaget Thales. Men det som kännetecknar Wedbergs filosofihistoriska arbeten är han fokuserar på de filosofiska problemen snarare än på deras historiska kontext. Han är intresserad av deras betydelse för oss idag, och försöker klargöra dem och deras struktur med de hjälpmedel som dagens analytiska filosofi tillhanda­håller.

Som Wedberg själv skriver i förordet till sin filosofihistoria ville han få till stånd en dialog mellan läsaren och de filosofer han skriver om. Han drar sig då inte från att ”en smula vanvördigt” utsätta berömda filosofer för kritik. Detta kan te sig som ett utslag av historisk pietetslöshet, säger han, men bottnar i en övertygelse om att filosofins historia inte är filosofiskt död. Att detta dock var ett nytt sätt att skriva filosofihistoria på framgår av den laddade diskussion som uppstod då hans filosofihistoria kom ut; delar av den diskussionen har för några år sedan återgetts av Filosofisk tidskrift (nr 3 2002).

Wedberg introducerade också modern logik i Sverige strax efter andra världskriget genom två små, inspirerande Verdandiskrifter, Den nya logiken. Han bidrog också till många andra områden, bland annat till den logiska analysen av juridiken.

Många har vittnat om den intellektuella stimulans som det innebar att vara elev till Anders Wedberg och att läsa hans skrifter (se till exempel artikel av Nathan Sachar i DN, 2 april 2013). Endast ett fåtal personer tog doktorsgraden i teoretisk filosofi under hans tid, men de som gjorde det blev alla professorer i ämnet.

Teoretisk filosofi var ett litet ämne när Wedberg tillträdde som professor. Länge var han den enda läraren i ämnet. Men under de 26 år han verkade som professor växte ämnet successivt. Han gick i pension 1975 på grund av en längre tids sjukdom. Efter sin pension återupptog han filosofisk verksamhet och deltog i högre seminarier, men dog en dryg månad innan sin 65-årsdag. En festskrift var tänkt att överlämnas till honom den dagen. Det blev i stället skriften En filosofibok tillägnad Anders Wedberg (Bonniers 1978) med vilken kolleger, studiekamrater och elever hyllade hans minne.