Stefan Wiklund, f.d. filosofistudent, numera docent vid Institutionen för socialt arbete

– Kundvalsmodellen är svår att omsätta när barn placeras på exempelvis familjehem. Social barnavård är kanske den välfärdstjänst som fungerar allra sämst att privatisera och organisera utifrån marknadens spelregler. Var finns valfriheten när vi arbetar med myndighetsutövning som exempel tvångsomhändertagande av barn? säger Stefan Wiklund sakligt på sitt kontor högst upp på institutionen för socialt arbete i Stockholm, i den vitkalkade 30-talsbyggnaden, där Brunnsvikens sjöglitter och grönska möter Stockholms stenstad.

Idag finns över 600 HVB-hem i Sverige och uppskattningen är att det är mer än hälften av dessa som drivs av privata aktörer. Marginalerna på dessa är fortfarande relativt höga, jämfört med många andra välfärdstjänster.

Brist på kunskap

– Kundval är svårt eller omöjligt att tillämpa på denna marknad, eftersom brukarna kan placeras på hemmen via tvångslagstiftning. Dessutom görs placeringarna på grundval av socialtjänstens bedömningar, där föräldrarna inte alltid företräder barnens intressen, säger Stefan, som var medförfattare till en omtalad forskningsantologi från SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) Konkurrensens konsekvenser där en rad ledande välfärdsforskare gjorde en inventering av forskning och statistik om effekterna av konkurrens inom välfärdssektorn. Studien gick igenom samtliga stora välfärdsområden; förskola, skolan, individ- och familjeomsorg, hälso- och sjukvården, arbetsmarknadspolitiken samt omsorgen om äldre och funktionshindrade.

– En av de viktigaste slutsatserna i studien var att det råder en stor brist på kunskap om effekterna av konkurrens i den svenska välfärdssektorn. Utifrån tillgänglig forskning gick det inte att finna belägg för att förändringarna av offentlig sektor inneburit de stora kvalitets- och effektivitetsvinster man hoppats på, säger Stefan om minns debatten och diskussionerna som följde rapporten. 

Organiserat tänkande


”Moralfilosofin har påtaglig relevans för den verksamhet som är mitt forskningsområde”
 

Det första som möter besökaren på Institutionen för socialt arbete är en muralmålning från 1939 om en kvinnans åldrar; från barndom till ålderdom, som nog minner om det liv som studenterna på institutionen för socialt arbete värnar, en målning från den tid då många välfärdsreformer skedde i Sverige, då folkhemmet växte fram.

Men Stefan Wiklunds första möte med universitetet var inte på Socialhögskolan (som den då hette) utan på Filosofiska institutionen några kilometer bort.

– Det organiserade tänkandet som jag lärde mig under filosofistudierna är något som jag har haft stor nytta av i min forskning, säger Stefan. Moralfilosofin har påtaglig relevans för den verksamhet som är mitt forskningsområde, där empiriska resultat ofta väcker etiska spörsmål. Kunskap om etiska system som exempelvis utilitarismen äger då sin uppenbara relevans. Men även Rawls rättviseteori har bäring på den forskning jag bedriver. 

Barnets bästa

John Rawls menar att ett rättvist samhälle ska organiseras med stor hänsyn till de sämst ställdas situation. Genom tankeexperiment ”okunnighetens slöja” tecknar Rawls ett scenario där samhällsstrukturen skapas av deltagare som inte känner till sin framtida position i det samhälle de kommer att leva i. Detta skapar förutsättningar för att minimera skadeverkningarna för de som hamnar i underprivilegierade positioner. Något som också socialtjänsten verkar för, den ska främja människors sociala trygghet samt jämlika levnadsvillkor.

Vid åtgärder som rör barn ska enligt socialtjänstlagen barnets bästa särskilt beaktas. Vad som faktiskt är ”barns bästa” är knappast enkelt att reda ut, men har varit den röda tråden i det mesta som Stefan gjort, allt från när han arbetade som socialsekreterare i ett utanförskapsområde i USA med många unga föräldrar med tungt missbruk, till att forska kring hur placerade barn och ungdomars och välfärdsresurser skiljer sig från dem som bor med sina föräldrar.

Nu leder han också en studie för att forska kring barnperspektivet i socialtjänstens arbete med ekonomiskt bistånd, för att se vilka förutsättningar barn i ekonomiskt utsatta familjer får.

– Tidigare var det många som såg barndomen som en transportsträcka till vuxenvärlden. Numer utgår forskningen i stor utsträckning från barn som rättighetsbärare och att vad som sker barndomen kan ha ett egenvärde alldeles oavsett vad som händer senare i livet, avslutar Stefan.


Intervjun är gjord av Eva Jarlsdotter. Denna intervju är en del av en intervjuserie med alumni (Månadens alumn) och anställda vid Filosofiska institutionen på Stockholms universitet (Månadens Stockholmsfilosof).