Filosofiska institutionens historia
Stockholms högskola bildades 1878 och blev universitet 1960. De första föreläsningarna i filosofi hölls av Viktor Rydberg som förordnades till lärare vid högskolan 1884 och till professor i kulturhistoria 1885.
Högskolan fick sin första lärare i filosofi 1928, då docenten Carl Hellström förordnades till en (oavlönad) lärarbefattning i teoretisk filosofi. Hellström efterträddes på denna befattning 1932 av docenten Konrad Marc-Wogau, som verkade som lärare i ämnet fram till 1945 då han utnämndes till professor vid Uppsala universitet. Högskolans första professur inom ämnesområdet tillkom 1937, då Einar Tegen utnämndes till professor i praktisk filosofi. 1949 inrättades en andra professur, då docenten Anders Wedberg utnämndes till professor i teoretisk filosofi.
De första professorerna
Einar Tegen, professor i praktisk filosofi, 1937–1951
Anders Wedberg, professor i teoretisk filosofi 1949–1975
Harald Ofstad, professor i praktisk filosofi 1955–1987
Dag Prawitz, professor i teoretisk filosofi 1976–2001
Lars Bergström, professor i praktisk filosofi 1987–2001
De första avhandlingarna
Anders Wedberg: Den logiska strukturen hos Boströms filosofi, 1937
Sören Halldén: Några resultat i modal logik, 1950
Stig Kanger: Provability in Logic, 1957
Jan Berg: Bolzano’s Logic, 1962
Dag Prawitz: Natural Deduction, 1965
Lars Bergström: The Alternatives and Consequences of Actions, 1966
Senast uppdaterad: 2025-10-23
Sidansvarig: Department of philosophy